Utsättning med kontrollinjer: Så här gör du

Demo av utsättning med kontrollinjer

Syftet med utsättning med kontrollinjer

Ibland är det inte praktiskt att använda kontrollpunkter som referens, eftersom lantmätaren eller huvudentreprenören inte har etablerat kontrollpunkter för utsättning. I stället förväntas det, vilket är vanligt på de flesta arbetsplatser, att kontrollinjer, till exempel markerade rutnätslinjer på marken, används som mätreferenser. Det är då utsättning med kontrollinjer, snarare än utsättning med kontrollpunkter, är mest praktiskt.

Dessutom kan det ibland vara bättre att använda kontrollinjer i stället för kontrollpunkter som utsättningsreferens, eftersom alla underentreprenörer på en arbetsplats använder samma linjer för sin utsättning. 

Användningsområdet avgör du själv, men eftersom detta kan vara en användbar lösning för utsättning vid vissa tillfällen finns funktionen tillgänglig i HCL-programvaran.

Observera att utsättning med kontrollinjer kräver att du arbetar med en CAD-fil eller linjer i projektet, eftersom totalstationen positionerar sig i din digitala modell för dina mätapplikationer.

Om du är osäker på om utsättning med kontrollinjer eller kontrollpunkter passar bäst för din situation kan du överväga utsättning med kontrollpunkter först, eftersom det är den vanligaste metoden och vanligtvis anses vara det mest noggranna alternativet.

Så här gör du, steg 1: Öppna utsättning med kontrollinjer

Öppna helt enkelt applikationen för utsättning med kontrollinjer från startskärmen för att börja utsättningsprocessen.

Observera att programvaran varnar dig för att din utsättningsnoggrannhet nu helt beror på noggrannheten hos de linjer du snart ska använda, eftersom du inte sätter ut med kontrollpunkter. Mer information om hur totalstationen uppskattar sin position finns nedan.

Så här gör du, steg 2: Välj din första kontrollinje och mät

Leta reda på den kontrollinje i CAD-filen som du ska använda som din första referenslinje, som i exemplet nedan:

Välj nu en plats var som helst längs linjen och förbered mätningen. När du är säker på att du är redo att mäta en plats på linjen (och har valt rätt mål/prisma) trycker du på den röda mätknappen.

När mätningen är klar går du vidare till en annan plats på linjen och förbereder dig för att mäta en andra punkt på linjen. Bästa praxis är att hitta en andra punkt så långt bort längs linjen som möjligt, samtidigt som den har fri sikt till totalstationen och är en plats som du är säker på ligger korrekt på linjen du mäter.

Kom ihåg att utsättningsnoggrannheten helt beror på noggrannheten i de mätningar du gör på dessa linjer. Det ligger i ditt intresse att ge totalstationen en lång sträcka av kontrollinjen att arbeta med, men endast om du vet att du kan mäta linjepunkterna noggrant. Ju längre avstånd du mäter längs linjen mellan dessa två punkter, desto större utsättningsområde får du där du kan arbeta med förtroende, så länge du är säker på dina linjemätningar.

När du har hittat en andra plats längs linjen följer du uppmaningen på kontrollenheten och mäter:

Så här gör du, steg 3: Välj din andra kontrollinje och mät

Leta reda på den andra kontrollinje du vill använda för att ställa upp stationen. Viktigt att notera: denna linje måste korsa den första kontrollinje du valde. Om den inte gör det fungerar inte utsättningsprocessen. I mitt exempel valde jag en kontrollinje som korsade den första i en vinkel på 90°. Följ uppmaningen och mät den första punkten på denna kontrollinje på valfri plats.

Följ uppmaningarna igen och mät den andra punkten längs denna kontrollinje enligt samma råd som i steg 2: mät så långt bort längs linjen som möjligt, på en plats som du är säker på är korrekt. När du är klar med detta steg bör du se fyra punkter på fliken Mätningar till höger. Där visas vinkeln som totalstationen vred sig (HA och VA) samt avståndet från enheten där punkterna mättes (SD).

Om din uppställning för utsättning var bristfällig (antingen inte tillräckligt noggrann eller för att de valda linjerna inte korsar varandra) kommer totalstationen att varna dig om att du inte kan slutföra utsättningsprocessen och måste försöka igen med ett annat urval.

Så här gör du, steg 4: Välj din stationsposition

Om du har slutfört de fyra nödvändiga mätningarna av de två linjerna är det nu dags att ange var totalstationen är placerad. Även om du vet var den är placerad i förhållande till dina linjer vet inte totalstationen det. Det enda den vet är att den mätte två linjer och att den i teorin kan befinna sig på en av två platser i projektet.

I skärmbilden nedan vet jag att positionen i förhållande till linjerna där jag mätte mina linjer är positionen ”S1”, vilket är den jag klickar på:

Efter klicket visas en bild av vilka avstånden var till linjerna som jag mätte:

Programvaran visar så många bilder som behövs för att säkerställa att du uppnår en noggrann utsättning och är medveten om varje steg du genomför på vägen.

När funktionen är aktiverad ser du även en grön cirkel, som representerar det rekommenderade utsättningsområdet inom de toleransinställningar du har angett.

Som exempel visar bilden nedan användaren välja 8 mm som utsättningstolerans, medan programvaran anger det område där denna tolerans kan upprätthållas utifrån de linjemätningar som gjorts:

Så här gör du, steg 5: Kontrollera dina utsättningsfel

Utöver denna bild visar ”värdena” för de uppmätta punkterna eventuella mätfel, som i skärmbilden nedan:

Observera att inga fel visas i mina mätningar förrän vid ”Line2Pt2” – där visas en nordlig avvikelse på 7 mm från den plats där punkten borde ha varit om den hade mätts korrekt enligt hur linjerna ritades.

Förstå fel vid utsättning

Det är viktigt att notera att programvaran endast beräknar felen i linjerna vid den sist uppmätta punkten. I praktiken innebär detta att programvaran vid beräkningen av denna utsättning ”antar” att linje 1 är mätt helt korrekt enligt modellen och att den första punkten på den andra linjen också är mätt helt korrekt enligt modellen. Om det finns fel bland punkterna kommer de på något sätt att visas vid den sist uppmätta punkten.

Med andra ord:

1. De två första punkterna som mäts på den första linjen etablerar din ”referenslinje” – och anses, för beräkningens skull, vara korrekta i förhållande till modellen utifrån hur du mätte dem.
2. När den första punkten på den andra linjen mäts fastställer programvaran omedelbart var den andra linjen befinner sig i rymden och visualiserar exakt hur linjen skulle korsa den första linjen i den vinkel som den designade filen anger.
3. När du mäter den sista punkten (den andra punkten på linje 2) säger totalstationen i princip: ”Om vi antar att de tre första punkterna mättes helt korrekt har denna linje, vid punkten du nyss mätte, en viss avvikelse från modellen.”

De tre påståendena ovan är anledningen till att kontrollpunkter anses vara mer noggranna vid utsättning, eftersom kontrollpunkter har fasta koordinater och kan kontrolleras mot varandra när det gäller deras relativa positioner och avstånd från varandra och från totalstationen vid mätning. Eventuella fel i dessa mätningar minimeras och fördelas över allt som mäts. Lantmätare kallar detta ibland för ”redundans”.

Vid utsättning med kontrollinjer finns denna ”redundans” inte: stationen antar att de tre första punkterna är korrekta enligt modellen och positionerar sig därefter. Den fjärde uppmätta punkten visar att det finns ett fel bland kontrollinjerna, men det är upp till slutanvändaren att felsöka eller åtgärda detta. Noggrann utsättning är absolut möjlig med kontrollinjer, men det är avgörande att förstå hur utsättningsprocessen fungerar och vad data visar under processen för att behålla noggrannheten.

Längst ned i denna artikel hittar du flera exempel på hur utsättningsnoggrannheten ska tolkas. Sammanfattningsvis ska du komma ihåg att utsättningens noggrannhet beror på noggrannheten i din utsättning – hitta de bästa praktiska mätplatserna på linjerna. Optimera det utsättningsområde du vill arbeta i, men minimera också utsättningsfelen till en toleransnivå du själv väljer. Det kan innebära att du väljer att sätta ut i ett mindre område än du hade föredragit för att skydda utsättningens kvalitet.

Så hur felsöker du potentiella fel?

Det finns flera sätt att kontrollera noggrannheten hos kontrollpunkter och linjer – du hittar den här artikeln för en utförlig översikt.

Som ett grundläggande felsökningsalternativ kan du använda funktionerna för koordinatgeometri (COGO) på surfplattan för att kontrollera mätningarna av objekten i den digitala filen. Du kan också använda applikationen Saknad linje för att kontrollera mätningar utan att vara uppställd.

COGO-applikationer:

Applikationen Saknad linje:

Så här gör du, steg 6: Ange stationens höjd (vid behov)

Om du arbetar med höjder måste du ange en stationshöjd. Se den här artikeln för mer information om hur du anger en stationshöjd. Du kan också helt enkelt trycka på knappen ”Ange stationshöjd” till höger under fliken ”Sammanfattning”, så vägleds du genom processen.

Om du inte arbetar med höjder går du till kugghjulet för inställningar högst upp och stänger av höjder (eller aktiverar dem vid behov). När höjder är avstängda visas inte heller steget för stationshöjd.

Observera att om du anger en stationshöjd under denna process kan du alltid gå tillbaka och justera den senare om du gjorde ett misstag. Du kan göra detta under utsättningsprocessen eller genom att välja knappen för att redigera stationshöjden från startskärmen efter att du har slutfört stationen. Se skärmbilderna nedan:

Så här gör du, steg 7: Överväg ”Förskjut station”

Som beskrivs i den här artikeln kan det vara användbart att förskjuta stationens koordinatposition. Detta alternativ är endast tillgängligt vid utsättning med kontrollinjer och kan användas när du vet var felen i kontrollinjerna finns. Med Förskjut station kan du flytta de beräknade totalstationskoordinaterna efter utsättningen för att förhoppningsvis minska de fel du upptäcker mellan de projekterade kontrollinjerna och det som mättes på plats.

Se artikeln om Förskjut station för mer information.

Så här gör du, steg 8: Börja använda dina mätapplikationer

Din station har nu en koordinatposition i CAD-filen och du kan fortsätta med dina mätapplikationer.

Snabbt tips:

Ibland kanske du föredrar att sätta ut med kontrollpunkter, men oavsett vad du gör verkar kontrollpunkterna inte vara korrekta. Ett alternativ som felsökningsmetod är att tillfälligt ställa upp baserat på kontrollinjer för att se om det kan hjälpa dig att identifiera kontrollpunkter som kan vara felaktigt placerade. Även om du kanske inte vill utföra någon utsättning eller officiella mätapplikationer efter en utsättning med kontrollinjer kan det vara ett bra sätt att undersöka potentiella problem som behöver uppmärksammas.

Exempel på utsättningsfel

Kom ihåg att endast den sista punkten i processen för utsättning med kontrollinjer visar eventuella fel i processen. Nedan följer exempel på vad felet uttrycker.

Obs! Även om programvaran endast lägger felet på den sista punkten i utsättningsprocessen är det troligt att felen kommer från vilken punkt som helst i processen. Detta måste observeras och felsökas av slutanvändaren.

Line2Pt2 dN = 7 mm:

En bild av hur totalstationen beräknade detta:

De lila punkterna (punkt 1 och 2 från linje 1) anses vara korrekta och utgör en referens. Punkt 3 (blå) fastställer var den andra linjen ska befinna sig i rymden och anses vara korrekt där den mättes. Punkt 4 är den sist uppmätta punkten från den andra linjen, med en nordlig avvikelse på 7 mm från det röda X:et, där linjen borde ha varit.

L2Pt2 dE = −7 mm:

En bild av hur totalstationen beräknade detta:

De lila punkterna (punkt 1 och 2 från linje 1) anses vara korrekta och utgör en referens. Punkt 3 (blå) fastställer var den andra linjen ska befinna sig i rymden och anses vara korrekt där den mättes. Punkt 4 är den sist uppmätta punkten från den andra linjen, med en västlig avvikelse på 7 mm från det röda X:et, där linjen borde ha varit.

L2Pt2 dN = 4 mm, dE = −4 mm

En bild av hur totalstationen beräknade detta:

De lila punkterna (punkt 1 och 2 från linje 1) anses vara korrekta och utgör en referens. Punkt 3 (blå) fastställer var den andra linjen ska befinna sig i rymden och anses vara korrekt där den mättes. Punkt 4 är den sist uppmätta punkten från den andra linjen, med en nordlig avvikelse på 4 mm (högre än där den projekterade linjen borde ha varit) och en västlig avvikelse på 4 mm (längre åt vänster från där den projekterade linjen borde ha varit).

Avslutande kommentar:

Avvikelserna från den sista punkten är sannolikt någon kombination av fel i alla mätningar. För denna utsättningsapplikation visas felet dock endast vid den sista punkten. Nu när du förhoppningsvis förstår hur totalstationen tolkar detta fel kan du avgöra hur du vill gå vidare med dina applikationer.